Tar du metaperspektiv ibland?
”Men det går inte”, ”Jag ser inte hur det här ska fungera”, ”Vi får strunta i allt”. Känner du igen att du har fastnat i ett problem, på jobbet eller hemma. Du harvar runt i gyttjan och har fullt sjå att få med dig stövlarna i varje steg du försöker ta, så du ser inte att det finns en stig alldeles intill stöveln du försöker slita med dig. Hur blir det så?
Det finns det många svar på såklart, jag väljer att rikta in mig på ett fåtal som jag tänker påverkar om du tar (har förmåga att ta) ett metaperspektiv (helikopter vy) eller inte ibland.
Hjärnans påverkan
Idag lever vi i ett samhälle som ger väldigt lite utrymme för återhämtning, det är vi få som har missat. På samma sätt som vi miljömässigt lever som att vi har resurser som två jordklot, lever och agerar vi som att vi har en hjärna med några extra på lager. Vår yngsta del av hjärnan, hjärnbarken eller människohjärnan, är den del av hjärnan som skiljer oss från andra däggdjur. Vi har med den delen av hjärnan förmågan att bl.a. framtids planera, fatta beslut och läsa. Vår medvetenhet och fin motorik återfinns också i detta område. Till vår hjärnbark hör också frontal pannloberna, forskning säger att dessa inte är färdigutvecklade förrän vid ca 25 års ålder. Vid 25-års åder! Det betyder att den delen av hjärnan som är mest känslig och som utvecklas längst, redan i väldigt tidig ålder börjar utsättas för höga andelar stress och intryck. Till saken hör också att frontal pannloberna som har till uppgift att behärska våra impulser, ge oss överblick och perspektiv, samt ger oss förmågan att känna medkänsla och kärlek, är de som är mest stresskänsliga. Det finns alltså en direkt koppling till vårt sätt att leva och hur det kan påverka vår förmåga att zooma ut och fatta beslut.
Hjärnan kan inte fungera optimalt om vi inte ger den återhämtning och det ger oss sämre möjligheter att tillgodose oss de resurser vår hjärna faktiskt kan bidra med. Minskar eller förlorar vi förmågan att kunna zooma ut, blir det lätt mer detalj fokuserat och vi springer på bollar utan att egentligen ha en helhetsbild av vad som hör ihop med vad och varför vi gör vissa saker. Vilket i sig ofta skapar mer stress, irritation, oro och en vägvisare som snurrar runt runt utan tydlig riktning.
Abstrakt eller meningsfullhet
Vi behöver ha tillgång till att både kunna gå in på detaljer i det vi tar oss för och där vi är i livet, för att det ger mening att fylla livets olika sammanhang med meningsfulla handlingar. Likväl behöver vi kunna zooma ut när något inte verkar stämma, eller att vi helt enkelt behöver få lite perspektiv och sortera i huvudet när det blir rörigt.
Hamnar vi för mycket i detaljer blir det lätt färgat av det filter jag går runt med, vi tappar eller glömmer bort förmågan till att se vårt eget sammanhang i relation till annat runt omkring oss. Å andra sidan om vi hela tiden är i ett sammanfattat läge och undviker att gå ner på detaljer, fyller vi heller inte våra liv med meningsfullhet fullt ut. Det är den viktiga balansen som är nyckeln. Balans mellan att zooma in och zooma ut sammanhang och livet i stort.
Zooma in och ut i ett företag
I ett företag/organisation behöver vi ha med oss samma tänk. En förmåga till att kunna zooma in och ut. Samt att det behöver finnas en balans där emellan. Om du tänker dig att en förbättringsprocess ska sättas i bruk i ditt företag. De närmaste tre månaderna får ni kontinuerlig information från ledningen, men den är hela tiden väldigt övergripande. Den ger egentligen ingen tydlig bild av vad som förväntas av er, hur er kunskap värdesätts och om era åsikter spelar roll för vägen till målet. Hur skulle det kännas att ha det så?
Ett annat scenario (tvärtemot) är att istället få vetskap om att saker ska förbättras och sedan få en bunt med fulla A4 sidor på hur det ska gå till, vad som förväntas och på sådan detaljnivå att inget utrymme för kreativitet eller flexibilitet finns. Kanske är det till och med så att ni inte har vetat något om detta förrän pappersbunten landade digitalt i din mail. Om det då är väldigt mycket detaljer om hur själva processen ska gå till, men lite eller inget om varför detta ska göras, kan förvirring och oro bli än större.
Så i ett företag gäller det att ha koll på att både information som ska levereras nedåt i organisationen och den planering som sker innan, avstämning under och uppföljning, har en mix av övergripande- och detaljnivå. Se till att företaget vässar förmågan att kunna växla mellan dessa på ett balanserat sätt. Alltför att få med sig personalen på vägen framåt.
Idag, när utveckling och möjligheter kommer i ett rasande tempo, är också vikten av flexibilitet och utrymmet av att kunna röra sig mellan dessa nivåer stor. Det behöver finnas en god förståelse för att det vi bestämde igår kanske inte fungerar imorgon, och kunna ta metaperspektiv och agera utifrån det.
Tips!
– Testa att zooma ut ditt liv för en stund. Vilka delar känner du är i balans och i vilka skulle du önska förändring?
– Fundera på om du agerar likadant i din arbetsram som i din privata ram när det kommer till problem och problemlösning. När du fastnar, har du förmåga att lätt zooma ut och se andra möjligheter?
– Hur ser det ut på ditt företag? Har ni en bra balans mellan övergripande- och detaljnivå?
/Rebecca
