You are my reason
Jag håller andan för att höra ljudet igen. Blickar ut i ett nattsvart rum och urskiljer fönsterkarmarna på väggen framför mig från den lilla nattlampan på golvet bakom soffkudden. Blundar mjukt och lyssnar igen. Andas så tyst jag kan själv för att höra era andetag. Mina älskade döttrar. Långt bort i landet där alla vackra drömmar får ta plats är ni, och där min kärlek beskyddar er från allt det onda. Jag viskar först åt min högra sida och sedan åt min vänstra, att jag älskar er. Kanske hör ni mig i drömmen. Viskar att ni är det vackraste jag någonsin kan vila mina ögon på. Så vackra och fullständigt fullkomliga. Just som ni är, aldrig i mått av vad ni gör eller inte gör.
Släta och rofyllda anletsdrag i era nattskuggade ansikten som omringar mig med trygghet i min egen oro. Moderskapets oro att försöka rusta er för en värld som tycker så mycket om vilka ni ska vara och hur ni ska leva era liv. Men min moderliga kraft ska få fortsätta ljuda högre, det lovar jag mig själv där i mörkret. Lovar att stå i frontlinjen för er tills ni har modet att stå där själva. Ankrade och stolta. Stolta att få älska vem ni vill och vara precis just de ni önskar vara här, er tid på jorden.
Vår lånade tid som ägnas så mycket åt att försöka passa in i stället för att avnjutas i frihet av att allt är möjligt och tillåtet. Att vi är tillräckliga från den dag vi andas vårt första andetag tills den då vi drar det sista. Att det i en utopi är självklart att alla människor blir sedda, bekräftade och får känna tillhörighet.
Jag ska fortsätta leta efter ord, ord som en dag kan beskriva det som min insida skapar när jag får vara nära er. Tills dess ska jag hålla er nära, så att mina hjärtslag blir er rytm när ni behöver. Alltid vakande, alltid stöttande, alltid med ovillkorlig kärlek och tusentals skratt.
Mina älskade döttrar – You are my reason. Min drivkraft till att vilja bidra till en bättre och snällare värld. Varje dag.
