Har du någon gång hört en ledare, instruktör, tränare eller liknande uttrycka:
– ”Jo men det handlar om att bryta ner dem för att sedan börja bygga upp dem igen (som jag vill)”? Jag blir lika förbannad (ursäkta uttrycket) varje gång jag hör någon säga så och tyvärr är det för många gånger. Det förekommer bl. a i IT-branschen, detaljhandel och inom danssport. Överallt.
Dåligt ledarskap
Min fråga är, varför tror en person att bra ledarskap går ut på att bryta ner de som ska ledas? Var i hela friden ska det leda till tillväxt, kreativitet, utveckling och/eller en känsla av samhörighet? Vilken människa mår bra av att få sina egna gränser överkörda, för att en enda person som råkat få en titel som säger ledare/chef/tränare är rädd att låta andra växa? För jag tror att det många gånger handlar om just rädsla. Rädsla att lyfta andra så att någon annan kanske blir ”bättre” än mig själv. Vad det nu innebär.
Bra ledarskap
En bra ledare som hjälper andra att växa, utvecklas och klättra högre på sin egen stege, kommer hyllas. För vilka ledare minns vi? Jo de som hjälpt oss att se potential vi själva inte trodde vi hade, de som gett oss utrymme och förtroende att testa nästa pinne på stegen, och de som kommit med goda råd och tips när det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss.
Jag förespråkar ledarskap som till att börja med bygger på självreflektion, för att kunna leda andra behöver du kunna leda dig själv. När du vet dina möjligheter men också dina begränsningar kan du utvecklas och bli den ledare du önskar vara och som andra vill ha. Självreflektion leder inte alltid till att bara se positiva saker med sig själv, å andra sidan gör det dig mänsklig och kanske mer ödmjuk i ditt förhållningssätt till att se dina medarbetare du ska leda. Tillsammans kan ni växa, både sida vid sida och ihop.
Neuroledarskap
Jag har länge varit intresserad av hjärna och hur den påverkas av vad vi gör, vad vi äter, hur mycket vi vilar/sover och hur vi andas. Och, hur vår hjärna påverkar oss i hur vi reagerar, tänker osv. Därför tror jag att Neuroledarskap är en bra väg att gå. För om vi med enkla medel lär oss att förstå hur vi faktiskt fungerar med hjärnor som fortfarande är inställda på det liv vi levde för ca 40 000 år sedan, så kan vi komma långt bara där. Den nyare delen av vår hjärna, frontal loberna, som sitter bakom pannbenet, är en otroligt viktig del av vår funktion som tänkande och fungerande människor. Däremot tar det mycket mer energi att använda den delen av hjärnan än andra delar och den tycker inte om långvarig stress. Alltså har vi med dagens samhälle med kontorslandskap, möteshysteri, otydlig kommunikation och en ständig uppkoppling på mail, sociala medier, chattar osv ett litet problem. Eller stort.
Vilket betyder att du som ledare ställs inför fler utmaningar än bara det som sker mellan dig och dina medarbetare eller medarbetarna emellan. Du behöver titta på fler faktorer, se helheten för att skapa ett dynamiskt team, där tydlighet leder till flexibilitet, reflektioner till kreativitet och utveckling och öppenhet till förtroende och positiv arbetsmiljö. Det ska vara kul att spendera sina timmar på jobbet!
Närvarande ledarskap
Så var nytänkande, utmanade (i positiv bemärkelse), kommunicera tydligt, lyssna och be om reflektion hos de du leder. Om du lyssnar och ber dem reflektera kommer du få reda på mer om vad som fungerar och inte fungerar i deras liv. Deras liv ja. Inte bara arbetslivet utan också privatlivet. För vi är systemiska. Allt vi gör påverkar oss, följer med oss, oavsett vilka roller vi tar oss an under dagen. Det är människor, inga robotar du leda, så se hela människan du har framför dig.
Så vilken ledare vill du vara?
