Där i morgonljuset betraktar jag mina barns mjuka och näst intill ljudlösa andetag. Bröstkorgar som höjs och sänks med en fridfullhet som får mitt inre att explodera av all kärlek. Kärlek som tar alla vägar den kan ut från hjärtat och in varje liten cell av mig.
Älska ovillkorligt, skapa trygghet, bidra och möta deras nyfikenhet på livet. Det är mitt uppdrag som förälder. Varje sekund, timme, dag och vecka. Tills de är stora nog att vandra ut självständigt i världen. Vandra vidare med en förståelse och självklarhet i att alla människor, stora som små, oavsett hudfärg och social status, har en självklar plats här på jorden. Och att ingen har rätt att utnyttjas.
Så varför får inte barn och ungdomar möta den självklarheten? Varför tar sig vuxna rätten att förstöra det finaste vi har genom övergrepp, makt, utnyttjande osv? Hur blev det så fel?
Så där i morgon ljuset står jag, full av kärlek till det vackraste jag varit med att skapa. Jag fylls av en energi som ger mig kraft, kraft att bidra och kämpa för alla de barn som inte får bli älskade ovillkorligt. Alla de barn som saknar trygghet och skyddsnät och inte hinner vara nyfiken på livet, för att någon skrämmer och utnyttjar dem. Det är dags att bidra till kampen i att dra fram det mörka i ljuset. Minimera deras ”lek ytor” bit för bit.
Vi på rätt sida, ska slå fast, om och om igen, en kropp är enskild egendom. Jag äger rätten över min kropp. Jag bestämmer vem som ska få se och beröra min nakenhet. Mina villkor. Varje gång. Alltid.
Så kom idén med Move by Heart till, ett välgörenhetsträningsevent där ALLA intäkter kommer skänkas till Ecpat, barnrättsorganisationen som arbetar mot barnsexhandel. IRL och på nätet.
Mer i nästa inlägg om hur tankarna har gått kring innehåll och vägen framåt. Från att bara ha haft det i huvudet till att faktiskt nu stå här med anmälningar som rullar in. Mindre än tre månader tills Artbox på Artipelag kommer vara fylld av människor, musik och värme! Fantastiskt!
“Tänk hur många som ger upp sina drömmar. Tänk hur lätt det är att ta dem tillbaka…”
Kram
R
